GPS förklara

Global Positioning System

GPS är ett nätverk av satelliter som kretsar kring jorden på fasta positioner ovanför planeten och som sänder ned signaler till alla med en GPS-mottagare. Signalerna innehåller en tidkod och en geografisk datapunkt som gör det möjligt för användaren att exakt bestämma position, färdhastighet och tid på dygnet var som helst på planeten.

GPS drivs av det amerikanska försvarsdepartementet och förlitar sig på mellan 24 och 32 satelliter som befinner sig i en ”konstellation” som kretsar kring planeten i en medelhög bana. Det är ett avstånd på minst 20 200 km ovanför jordens yta, men inte högre än den bana som används av TV-, kommunikations-, Internet- och vädersatelliter, den så kallade geostationära banan, som befinner sig på ungefär 35 000 kilometers höjd.

Ju fler satelliter det finns i GPS, desto större är noggrannheten i de data som mottas. Om en satellit inte fungerar eller skickar ut felaktiga signaler ogiltigförklaras de av avläsningar från en annan satellit i konstellationen.

GPS utvecklades mitt under kalla kriget på 1960-talet för militära ändamål och för användning inom underrättelsetjänsten. När ett koreanskt passagerarplan 1983 förirrade sig in på sovjetiskt territorium och sköts ned, beordrade emellertid president Reagan att en civil version av GPS skulle ställas till allmänhetens förfogande. För närvarande kostar det ingenting att använda GPS och det finns inga prenumerations- eller underhållsavgifter. En GPS-mottagare krävs emellertid för att man ska kunna använda systemet.

Idag används GPS på många olika sätt, bland annat för navigation i luften och till havs, för att hjälpa förare att hitta rätt, framställa kartor, forska om jordbävningar, studera klimatet och för att leta skatter utomhus, så kallad geocaching.

En normal GPS-mottagare har en antenn som är inställd på de frekvenser som satelliterna sänder på. Antennen tar emot signalen och överför den till mottagarens processor som sedan mycket exakt visar position och tid.